Judas brev

En föreläsning av David Pawson

Hållen i Ashford, Middlesex | 23 oktober 2013

Inledning

David Pawson inleder med att notera att han skrivit en bok om Judas brev och därför blivit inbjuden att tala om det. Han hoppas att föreläsningen ska uppmuntra åhörarna att läsa och studera brevet noggrant.

Judas brev är den sista boken i Bibeln före Uppenbarelseboken. Det är ett av de kortaste breven i Nya testamentet — bara 25 verser — men Pawson menar att det är ett av de viktigaste och mest aktuella breven för kyrkan idag.

Texten i Judas brev

Pawson läser hela brevet högt innan han börjar sin utläggning. Han använder NIV-översättningen men noterar att det ursprungliga hebreiska och grekiska ger ytterligare nyanser som inte alltid framgår av översättningarna.

“Judas, Jesu Kristi tjänare och Jakobs bror. Till dem som är kallade, älskade av Gud Fadern och bevarade åt Jesus Kristus — nåd, barmhärtighet och frid vare med er i överflöd.”

Pawsons metod för att studera brevet

Snarare än att presentera färdiga slutsatser bjuder Pawson in sin publik i sin arbetsprocess. Han tror att det är mer värdefullt att lära sig hur man studerar Bibeln än att enbart ta emot färdiga tolkningar.

Hans metod: han läser en bibelbok inte en gång utan kanske tio gånger, alltid med ett blankt papper framför sig. Han skriver ner allt han lägger märke till — mönster, frågor, upprepningar, struktur — innan han konsulterar några kommentarer.

Initiala iakttagelser

1. Grupper om tre, fyra, fem och sex — Författaren har en vana att skriva i grupperingar av idéer. Pawson identifierar flera sådana mönster i texten.

2. Citat utanför Bibeln — Judas citerar berättelser som inte finns i vår Bibel. Varifrån kommer historien om ärkeängeln Mikael och Moses kropp? Svaret är traditionen, särskilt Henoks bok.

3. Nästan inga citeringsverser — Av alla verserna i Judas är det bara två som verkligen lyfts fram i kristna sammanhang. Brevet är mer argumenterande än aforistiskt.

Bakgrunden till brevet

Vem var Judas?

Brev och böcker i Nya testamentet har bevarats till oss bara för att deras författare antingen var apostlar eller nära knutna till apostlarna. Judas är Jesu bror — men han identifierar sig inte som det. Han kallar sig “Jakobs bror”.

Judas egentliga namn var Judas — samma namn som aposteln som förrådde Jesus. Det är förståeligt att han föredrog en kortare form. Pawson menar att Judas inte identifierar sig som Jesu bror eftersom han, liksom sina bröder, inte trodde på Jesus under hans jordiska verksamhet.

Varför skrev han?

Judas berättar tydligt: han hade tänkt skriva ett uppmuntrande brev om den gemensamma frälsningen, men tvingades skriva ett varningsbrev istället. Svaret Judas ger är oroande: vissa män hade i hemlighet smugit sig in i gemenskapen och förvandlat nådens evangelium till ett frikort för omoraliskt liv.

De två villolärorna

Dessa inkräktare förespråkade två grundläggande fel:

1. Billig nåd

Det första felet är det som kallas “billig nåd” — tanken att Gud är så nådig att det inte spelar någon roll hur man lever. Att överbetona nåden utan ansvar leder till moraliskt kaos. Aposteln Paulus mötte samma problem: “Ska vi synda för att nåden ska bli ännu större?”

2. Förnekelse av Kristi unikhet

Det andra felet var läran att Jesus inte är den ende Frälsaren och Herren — att han är en väg bland många. Pawson observerar att detta nu lärs ut i skolor genom komparativ religion, där barn uppmuntras att se alla religioner som likvärdiga.

Tillsammans var dessa två fel dödliga. Som cancer i kroppen, sprider sig falsk lära och förstör inifrån.

Brevets struktur

Efter upprepade läsningar identifierade Pawson en tydlig tredelad struktur i Judas:

Del 1: Lärdom av historien

Inom detta första avsnitt behandlar Judas två sammanvävda teman: den korruption som villolärorna orsakar i det kristna livet, och den dom som väntar de falska lärarna.

Sex saker som korrumperas

Pawson identifierar sex områden i det kristna livet som falsk undervisning systematiskt korrumperar: Trosbekännelse (vad vi tror), uppförande (hur vi beter oss), tankeliv (hur vi tänker), karaktär (vilka vi är), samtal (hur vi talar) och motivation (vad som driver oss).

Fem fördömanden från historien

1. Exodusgenerationen — Av 2,5 miljoner vuxna som lämnade Egypten var det bara två som kom in i det utlovade landet — Josua och Kaleb. De övriga dog i öknen på grund av otro.

2. De fallna änglarna — Gud skapade livet i tre skikt: änglar, människor, djur. Han förbjöd sexuell förening över dessa gränser.

3. Sodom och Gomorra — Inte bara två städer utan fyra i Jordandalen, överlåtna åt sexuell omoral och nu ett evigt varningstecken.

4. Ärkeängeln Mikael och Moses kropp — Moses dog på berget Nebo men ingen grav har hittats. Judas berättar att djävulen och Mikael stred om hans kropp.

5. Kain, Bileam och Kora — Tre gammaltestamentliga gestalter vars vägar villolärarna följer: mord av avundsjuka, falsk profetia för pengar, och uppror mot Guds utsedda ledarskap.

Henoks profetia

Judas citerar en profetia av Henok som inte finns i vår Bibel utan i Henoks bok. Henok gav sin son namnet Metusala — “när han dör ska det hända.” Floden kom exakt det år Metusala dog. Judas använder denna profetia för att peka på den slutliga domen som väntar de falska lärarna.

Del 2: Att leva i nuet

Judas vänder sig nu till den nuvarande situationen. Han ber inte sina läsare att bekämpa villolärarna direkt — hans omsorg gäller de troende och de som utsätts för villolärarnas inflytande.

Fyra saker att göra för dig själv

A. Bygg upp er i tron — Studera Skriften för dig själv. Låt dig näras av den tro som en gång för alla överlämnades åt de heliga.

B. Be i den Helige Ande — Ingen kan hindra dig från att be. Pawson tror att detta sannolikt syftar på att be i tungor.

C. Håll dig i Guds kärlek — Jesus förklarade hur: “Om ni håller mina bud stannar ni kvar i min kärlek.”

D. Vänta med förväntan — Se fram emot Jesu Kristi ankomst. Alla sanna kristna väntar ivrigt på hans återkomst.

Tre kategorier av människor att bry sig om

1. Tveksamma — De som fortfarande är osäkra. Övertala dem.

2. De i livsfara — De som gått djupare in i villoläran. Rycka ut dem ur elden.

3. De smittade — De djupast komprometterade. Visa barmhärtighet — men med fruktan, hatande till och med den klädnad som fläckats av köttet.

Del 3: Att se framåt

Judas avslutar med vad Pawson kallar den mest storslagna välsignelsen i hela Nya testamentet — en doxologi som riktar oss bort från de falska lärarna och upp mot Gud.

“Åt honom som kan bevara er från fall och ställa er inför sin härlighet fläckfria och jublande — åt den ende Guden, vår Frälsare genom Jesus Kristus, vår Herre — tillhör härlighet, majestät, kraft och makt från evighet till evighet. Amen.”— Judas 24–25

Pawson framhäver tre saker i denna doxologi. Gud kan bevara oss från fall — det är inte vår kraft. Han kan ställa oss fram fläckfria — helgelsens mål. Och han gör det jublande — det är glädje, inte bara befrielse.

Pawsons parafras av Judas brev

Pawson avslutar med att erbjuda sin egen parafras av hela brevet. Snarare än att citera det ord för ord väljer han att framhäva den röda tråden: Judas vädjan till sina läsare att inte låta sig förföras av de falska lärarna, utan att hålla fast vid tron och hoppas på Guds nåd.

“Jag vill påminna er om det ni redan vet: Gud frälste sitt folk ur Egypten, men förstörde dem som inte trodde. Och änglarna som inte behöll sin ställning — han har hållit dem i eviga bojor i mörkret. Sodom och Gomorra är ett evigt varningstecken. Ändå smutsar dessa drömmarna ned köttet och förkastar all auktoritet. Men ni, älskade — bygg er upp i tron, be i Anden, håll er i Guds kärlek, vänta på nåden. Och åt honom som kan bevara er — åt honom tillhör härligheten.”— David Pawsons parafras av Judas brev